Från verandan in i rum t.h. Notera trattgrammofonen. I rum t.v. hade Viktor dansbana sommartid, (Avstängt vintertid) Flickorna kom cyklande när som helst från Sundbyberg

Viktor och Maja. Majas man tog fotot. Taket har bytts två ggr sedan fotot. Pumpen är nu borta.

Tummelunda-Kalle håller i stocksågen och Viktor i klaven = ett stort skjutmått att mäta trädets diameter.

Viktor med två gädddor. Där han står är nu fast mark i Jakobsbergs båtsällskap. Bron byggdes 1928 och är nu förpassad till cyklar och fotgängare sedan ny bro byggdes parallellt på 1990-talet

Bad vid nutida båtklubben JBS. Stående Viktor och Daga Johnsson Sittande Kalle Dahlbäck, Piteå med nuvarande fru. Kalle var med vid avvägning/mätning för vattenverkets rör. Verket startade 1926. Skäftinge- holmens norra del i fonden.

Stående fr.v. Daga, Viktor, Mary. Sittande t.h. Elsa. Flickorna hette Johnsson och jobbade på Siewerts Kabelverk i Sundbyberg (en lagom cykeltur = Tostes kommentar)

Berguvens bur vid övre vägen.Berguven drog till sig kråkor när den hoade: "Huhu". Först kom en kråka. Den lockade till sig andra kråkor med ett tjut. Så kom en hel flock och flög om varandra och skränade. Viktor och "Vittingen" (från Vittinge anställd av staden på reningsverk) sköt kråkor från en koja. Vittingen var inte så bra jägare men bra på at bygga kojor. De fick skottpengar. På vintern sköt de räv. Berguven var fullkomlig tam. De hade den inne i rummet också.

FLOTTARLIV. Viktor tvåa från höger.

Bad vid Sandudden c:a 35 år innan båtklubb anlades där. Vy norrut. Maja från Stockholm och Kalle Dahlbäck från ngn förstad till Sthlm, (ursprungligen Piteå)

Viktor på Mosstorpsmilan iUppland. Under 1:a världskriget var det såont om mat så julmiddagen var kall potatis doppat i ansjovisspad. Kolmilan var seg. den passades till jul 1918.

Tjänsteflickor på skogsskolan. Greta sittande. Eleverna bodde då på Kvarntorp till Runngarns säteri hos torparen Arvid Gustavsson som hade två inackorderade i torpet. Torparfrun tog väl hand om dem.


Nedtecknat 2017-Harald och Ebba Malmström bodde i lilla huset i söder (Hönshuset) några år 1925 föddes sonen Rune Malmström.  Dottern Ingegärd föddes senare i Kyrkhamn. Ann Christin Osthelius föddes också i Kyrkhamn .
. bildspel-Stanna spelet med klick på liten bild

Efter denna text kommer Viktor Klintebäcks bilder med Viktors kommenta under varje bild. Klicka på bild för förstoring. Klicka även på bildspel.
Vi börjar med Sandudden 55-75 år sen. Carl Anders Dymling var Sveriges Radio-chef 1936 -42 och Svensk Filmindustri-chef 1942 till sin död -61 .SF, ägt av Kreuger's AB Hufvudstaden,  disponerade Sandudden. Cheferna  använde Sandudden som sommarbostad för 1700 Kr/år. Dymling lät bygga sommarstugan i söder åt pigan. Följande blev sagt av en pensionär i slutet av 80-talet: "Dymling hyrde Baset eller Sandvik. På Sandudden bodde på 60-talet Fagerström som också vaktade åt båtklubben (JBS grundades 1964) En son i huset brände ihjäl sig på en elledning som fallit ner vid trädfällning 1975".
 (Följande sagt av en känd f.d.anställd på Vattenveket:) "En av cheferna lät frun gå ur bilen och baxa undan en sten som låg i vägen.  SF hade sitt filmarkiv på Sandvik. Filmen "Skärgårdsflirt" är inspelad delvis på Skäftingeholmen. Innan Hufvudstadens chefer huserade en jägmästare här. Hushållerskan var mkt populär på Vattenverket"
Nedtecknat 1991: Anne-Marie Nyrén från Hässelby bodde i norra stugan 1932-39 Hon hyrde på Baset norr om båtklubben 1930-32. Nedtecknat 1992: Nils Nordlander (kom på besök skjutsad av dotterson Tomas) bodde i samma stuga 1932-1966 (sedermera klubbstugan för Jakobsbergs Båtsällskap)  Anne Marie var hans svägerska. Vi gick runt i stugan Direkt till höger om entrén var två gästslafar (våningssäng) Vedboden på södergaveln gick förr ända till entréns högerstolpe men Nils byggde gästalkov och inredde det som JBS hade till förråd . Det var förr vedbod. El kom 1945. Under kriget använde man karbidlampor. Nils köpte vedspisen för 20 kronor, monterade in den, murade in rökgången (i st för plåtröret)för att få bättre svängrum. Nils bodde först i lilla stugan 1932 bytte han med Anne Marie (tror han) Hinse var direktör i AB Hufvudstaden och flyttade till Sandudden efter Viktor Klintebäck (se "Sandudden 85 år sen" längre ner). Efter Hinse kom Dymling. Hinse lät plantera granhäck som insynsskydd upptill. Nils hängde på och fick några granar också vid stugan. Vattenverksfolket körde så det dammade på vägen nedanför. Hinse försökte tala dem tillrätta. "Vi har betalat för vägen också" blev svaret av någon som några dar senare satt på Långholmen. Då planterade Hinse gran nertill också (De var skyhöga 1990 då Sven Toste fick dem nedtagna av kommunen mot transportkostnad 2000:-)  
Nedtecknat 1985/86:
Jansson på Skäftingeholmen
var  son till den som bodde på Baset. Båda ställena var trädgårdsmästarboställen.
Före 1900 bodde Teodor Asplund på Lövholmen med döttrarna Ester och Edith. Sedan bodde dottern Ester med måg Andersson där Uno Fjällendal kan vara son till dessa. Teodor Asplund blev av med sin hatt när han klev ombord på ångbåten vid skäftinge. Han letade men fick gå iland utan hatt. När båten kom till Görväln där den skulle ligga för natten haffades en annan man av kaptenen: " Nog för att det står TA i hatten men den ger du fan i." Och så tog han av honom den.
Uno Fjällendahl (född 1926 på Lövholmen + 1998 i Norsholm) kom förbi Sandudden på 80-talet då bosatt på Lidingö och sade sig vara väl förtrogen med huset. (Maj Britt Persson var sambo). Uno sade att flickorna brukade simma ut till ångbåten för att få kontakt (Stenkista finns kvar på norra udden av Skäftingeholmen) Han berättade vidare att Georg och Elsa Johansson bor på ön och att Ingrid Liljeblad i Fiskarstugan (första huset på Lövholmen) är född 1916 på Sandudden. ligger nu (1985)på långvården Jakobsbergs sjukhus. Georg (1911-86) kom till Jakobsberg 1929 Elsa (1917-90) kom till Lövholmen 1949 då de gifte sig. (berättat 1985/86 ? )
SANDUDDEN 85 ÅR SEDAN
 Personuppgifter givna av 90-årige Viktor Klintebäck   Genom Henry Augustsson och Inger Tärnström vilka ofta besökt Sandudden fick jag nys om skogvaktare Viktor som var Henrys morbror. Viktor hade några foton som jag fick ta del av när jag hittade honom i Vislanda något  år innan han gick bort 8/2 1990 90 år gammal. Hans jaktkamrater var bortgångna. Han kunde inte förstå hur hans liv kunde intressera andra. V. var anställd på Sandudden som skogvaktare åt AB Hufvudstaden 1924-1934. Lönen var 200 kr i månaden + fritt husrum och ved. Han fick telefon installerad och ringde efter mat från handlarn som kom med en bil. På vintern var det rävjakt. Bästa vintern kunde det bli 14 rävar. V.- fick 50 kr/räv och 5 kr/katt. Kråkor ingick i tjänsten. Se bilden på Viktor med gevär och stövare. Berguven i buren lockade till sig kråkor som han sköt. Älgarna runt Sandudden blev nästan halvtama. (Rolf Esberg i Jakobsberg kan intyga att det var gott om älg när han 1952 gick eller skidade från Skäftingeholmen förbi Henrikstorp och Marhagen till Jakobsbergs station. Ännu yngre gick han till Görvälns skola genom skogen. När Rolf senare år tog motorcykeln blev han inte populär hos älgjägarna.) 
Viktors utbildning: För att söka till Kolleberga skogsskola i Ljungbyhed (mellan Hälsingborg-Hässleholm) krävdes fullgjord värnplikt som vapenför och genomgången kurs i kolning. Domänverket skrev ut i Viktors betyg: "Kolning på egen hand". Det betydde mycket i 18 års ålder. Praktik: Viktors äldste bror såg till att V. fick komma till Gimo där han var och till Österbybruk. Praktikanter skulle "lunna" = dra fram timmer till vägen över blockmark och annan besvärlig terräng. Det blev också fruktansvärt manfall bland praktikanterna - av 40 blev 4 kvar. En del, tex sergeanter i armén blev förskräckta när de de kom fram till skogsbarracken och när de fick hålla i en yxa eller såg.
Efter Sandudden  bytte V. efternamnet Pettersson till Klintebäck.
Jobbet på Sandudden tog eg. slut 1932 vid Krugerkraschen. Krüger och Toll ägde ju Hufvudstaden med Viksjö gård och dess 800 tunnland och då även Sandvik och Fjällen, Viktor uppmanades att söka annat jobb. Major Ahlström satt i Krugers styrelse. Han var snäll. Hans pojkar jagade ihop med Viktor. Jägmästare Kjellberg rekommenderade V. till ett jobb hos Södra Skogsägarna som blivit ägare till Fridafors. 20 sökte och V. fick jobbet. Han skötte skogar åt några bönder. Vislanda kommun hade 600 tunnland. Där var han och hackade också. V. gick före och pekade ut träd med en pinne. Efter gick en pojke och högg med yxa ett märke i trädet. Flottning ingick i jobbet tidigare. V. fick visa utländska besökare vad Sverige hade för skogsindustri. Japanerna förstod inget. Det blev billigare att anlita V. som guide än skogsvårdsstyrelsen. Trots att han inte visste något om skogsindustri klarade han jobbet bra. Efter Fridafors blev det pension vid 75 års ålder. KLICKA PÅ EN BILD NEDAN. KLICKA GÄRNA "STARTA BILDVISNING"